LIVET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG!!!!

Efter 12 år står jag nu här som ensamstående mamma med tre barn, hus, hund och en hel jäkla massa förvirring.....vet knappt varken ut eller in. Efter så lång tid och det vill säga min bästa år ska man nu starta upp ett nytt liv med att ställa in sig på att man är ensam.... eller ensam är jag ju inte men med barnen och allt annat är jag själv. Mitt stora problem just nu är; ska jag bo kvar i huset eller ska jag flytta in i en helt ny lägenhet som jag blivit erbjuden, ekonomin, hur ska det gå???? Min fd tjänade typ dubbelt så mycket som mig, men det är ju bara för mig och mina barn att anpassa sig så är det bara.... Tuffast är det att barnen inte vet än, och mitt hjärta blöder för deras skull, Simon min äldsta kommer att ta detta hårt, han är ju i den åldern då allt bara går runt i skallen på honom, Benji kommer klart bli ledsen man han är fortfarande för liten för att förstå innebörden med att inte alltid ha sin pappa här, Adrian däremot är alldeles för liten för att förstå..så nu ska man sitta här och svara på väldigt komplexa frågor samtidigt som man själv mår skit och det känns som allting runt omkring en gungar..... Det är bara att hoppas att allt löser sig till det bästa, men ärren kommer alltid finnas kvar!!!!!